Symptomatiskt?
Jag var på heldagsseminariet ”Sociala medier – efter hypen” (#smeh) igår. En av de mest intressanta dragningarna hölls av SJ:s ”chef för digitala kanaler corporate” under följande vinjett:
Alla pratar om SJ:s stora framgångar på Twitter. Deras twitterkonto följs av åtskilliga kunder och har blivit en helt ny plattform för möten mellan kund och företag. Hör SJ själva berätta om arbetet med Twitter och varför de har lyckats så bra.
Just det där ”lyckats så bra” kan man nog säga att det råder delade meningar om. Eller att det varierar i alla fall. Det är en i sig på Twitter ständigt pågående diskussion, inte minst under torsdagen och fredagen då det undras hur @sj_ab resonerar när man själva skriver att trådlöst nätverk på tågen är en dålig tjänst som man tar hutlöst betalt för.
Upplagt för en intressant dragning med andra ord, och en ännu intressantare diskussion efteråt.
Det börjar med några bakgrundsfakta. SJ:s vision lyder ”Alla vill ta tåget!”. Dagligen har man 100 000 resenärer och 10 000 telefonsamtal till kundtjänst. SJ vill ”ligga i framkant, ta initiativ – inte tvingas till att agera” och ”visa att vi verkligen bryr oss”. ”Föra dialog och skapa relation.” ”Bygga upp ett förtroende.” Bland annat därför ville man ta plats på Twitter, ett initiativ som följts av en sida på Facebook. Det berättas att flera mindre förändringar genomförts inom SJ efter synpunkter inkomna via Twitter, och att det några stora sådana förändringar är på väg, men vi får inte veta något om vad detta är. (Man kan ju alltid hoppas att det kommande handlar om att använda en begriplig prissättning…)
”Sen framöver tror jag absolut att vi kommer att jobba mer med försäljning och marknadsföring, och kanske också kundtjänst [i sociala media].” Vänta nu,
vad sa hon? Kanske kundtjänst.
När SJ twittrar från sitt officiella konto så är det inte, som man skulle kunna tro, kundtjänstmedarbetare som är inblandade. Istället är det någon form av marknadsavdelning. Varför är det så undrar man gärna, och någon i lokalen ställer frågan. Svaret är – som min morfar brukade säga – dummare än sista vagnen bakom tåget. SJ tycker nämligen att kundtjänst är någonting tungt och komplicerat, en process man inte ska ta lätt på. Pratar vi kundservice då pratar vi också ärendehanteringssystem och andra jobbiga saker. Det är något helt annat än vad vi gör på Facebook och Twitter. Det är vad jag hör i de ord som kommer från estraden.
Det är för mig fullständigt obegripligt. Det måste väl vara bättre att kunna svara bra och finnas tillgänglig så mycket som möjligt. Nämnde jag att SJ slutar twittra varje vardag kl 16? I snökaos såväl som i andra kaotiska tågsituationer. Har SJ inte förstått innebörden av ordet kundservice? Service till kunderna. Det kräver inte alltid ärendehanteringssystem. Tror man det så är man fel ute. I ärlighetens namn ska väl sägas att SJ trots allt ger en hel del service via Twitter, men det finns en del övrigt att önska. Och om de inte förstår att det är kundservice de utövar genom att finnas i sociala kanaler är det anmärkningsvärt.
SJ tar i sin genomgång nu själva upp hur de ser på krishantering:
Vi måste beakta några aspekter. Hög tillgänglighet är positivt. Men mediet har begränsad räckvidd. Vi har 60 000 besökare till vår hemsida varje dag men bara 4 000 followers på Twitter och 2 000 på Facebook.
SJ har uppenbarligen inte förstått hur kanalerna fungerar i sociala medier. Alla kanske inte vill följa (prenumerera på) allt som SJ skriver hela tiden, även om man har frågor ibland. De knappt tio tusen som nämns är alltså lågt räknat. Och i en akut situation är det naturligtvis många fler som tar del av vad som publiceras. Varenda en på ett tåg som står still länge som har Facebook i sin telefon lär leta upp SJ där, eller på Twitter, för att få information och för att ställa frågor. Sen har vi förstås också det som har med viral spridning att göra – på Twitter kallas det ReTweet (RT), på Facebook att dela – informationen sprider sig självt. I telefon är det kö. Förstår inte SJ att de kan korta ner sina telefonköer i sådana här situationer om man kommunicerar tillräckligt bra i andra kanaler?
Tyvärr är seminariet med SJ ganska kort och sent på dagen, det blir inget ordentligt utrymme för diskussion. Det enda som SJ själva nämner kring eventuell kritik mot hur man formulerar sig på sitt twitterkonto blir ”vi är bara människor”.
Själv kan jag inte låta bli att tänka på twitterkontot @telia_service – ett direktmeddelande dit med sitt personnummer och man får snabb och effektiv kundservicehjälp med de flesta individuella problem, även på helger och kvällar. Där har SJ en del att lära tror jag.
Läs gärna Brit Stakstons blogginlägg ”Vilka grundvärden vill SJ förmedla på Twitter?”.
