Radio Gaga?

Hur orkar Lady Gaga sjunga när hon dansar och hoppar och springer och rör sig så mycket hela tiden? Svaret är att det gör hon inte. I de flesta krävande dansnumren är hennes röst inspelad, eller så förlitar hon sig helt enkelt på bakgrundskörerna – också de inspelade. Förutom att det såklart hörs, kanske extra tydligt i Globen med sitt som vanligt svåra liveljud, syns det också på storbildsskärmarna.

Det är kanske inte så konstigt egentligen, och inte anledningen till att jag är kluven efter konserten på torsdagkvällen. Men allting är så otroligt tillrättalagt och superregisserat. Det finns, får man se efter ett tag, livemusiker (trummor, gitarr, keyboard) på scen men dominerande är inspelade bakgrundsspår. Musikerna är för övrigt helt separerade – de ser inte ens varandra. De spelar egentligen inte som ett band, de spelar med ett band. Ett inspelat band. De är mer rekvisita än musiker. Och det finns inget utrymme för spontanitet eller improvisation – varken i musik, sång eller sceniskt uttryck. Det blir tråkigt.

Förutom då de tre lysande undantagen. Gaga med ett piano. Inga inspelade spår, bara live, bara hon. Fri i sitt uttryck. Och med sällskap av en ung gråtande tjej ur publiken som hon tar upp på scenen och sjunger till. Sjunger om att få vara sig själv, berättar om egna tuffa tider för den gråtande men lyckliga tjejen med självskadade armar med stora skärsår. Tjugo minuter när Lady Gaga är riktigt bra.

Resten känns för mig mest som utfyllnad. Eller som min konsertkompis sa: ”Det var för lite musik.”

 

En kommentar
  1. En kompis på facebook lade till en länk till det här inlägget. Kommentarsfältet blev en bra diskussion tycker jag så jag lägger upp en bild av diskusionen här. (Klicka på den för originalstorlek.)

Kommentera

Obligatoriska fält är markerade med *. Din e-postadress kommer inte att synas.